6 December 2010

" jag har några meningar jag vill att du ska läsa och försöka förstå vad jag menar och hur jag känner för dig och din familj.
När jag var 14 år och du var 15 år så började vi prata över en internet sida som heter snyggast.se, vi snacka om allt där. Allt från läng till roliga saker vi hade gjort i våra liv. Du berättade om din kusin som hade dött i överdos i Stockholm, du berättade om din moster på Gotland som du brukade åka på semester till, du berättade även hur glad du var för att du hade din familj så pass nära dig, att du var glad att alla ställde upp så mycket för dig. Vi tog varandras msn och började prata vidare där om himmel och jord. Det kändes som jag hade känt dig i flera år, nästan hela livet. Du blev min bästa vän. Jag pratade om dig hela tiden i skolan. jag skrev i mina häften om dig som tex Noa som jag trodde du hette eftersom du kallades så. Skrev också på väggarna i skolan om dig. Jag var lycklig, väldigt lycklig att ha dig som bästa vän vid min sida. Efter en tid så blev jag lite smått kär i dig, lika så du i mig. Men så dum som jag var så strulade jag med en kille på Daldansen i Hedemora det året. Vilket jag ångrade/ångrar. Men jag berättade direkt dagen efter för dig, men du kunde inte hantera det och blev genast arg och "glömmde" bort mig på en gång. Efter ett tag fick du en tjej vid namn Elin Johnson. Jag var så arg att du var tillsammans med en annan tjej och inte mig, men vad kunde jag göra? Det var mitt fel! Efter något år så hade ni gjort slut och du bestämde dig för att ta kontakt med mig igen. jag blev så glad när jag fick dig tillbaka så det finns inte. Så glad som den dagen har jag aldrig varit. Vi satt och prata i timmar på msn, sms, telefon m.m. Vi bestämde oss för att träffas på en gång så det inte kom något emellan oss igen. Du kom hit Fredagen den 24 November 2006. Det avr väldigt kallt ute och jag och mina vänner var hemma hos Klara för att göra mig redo för träffen mellan oss. Jag var så nervös. Jag ville vara så fin som möjligt för dig. Du ringde en timme tidigare och berättade att du var framme! Och jag fick världens panik och bad dig att stanna vid kiosken du var vid. Jag tog på mig alla kläder och sprang upp för att möta dig. När jag kom där halvt springade så satt du där så blyg men SÅ söt i dina svarta kläder. Kommer så väl ihåg att du inte hade några ögonbryn för att du och dina kompisar bla Kongo hade festa en helg innan och hade blivit av med ögonbrynen.. haha! Jag kom fram och vi kramades, sen blev allting tyst. Jag gick in i kiosken och köpte cigg och snus till oss, trotts min unga ålder. Vi bestämde oss för att gå och möta upp Klara och Martina och co. vi snuddade våra händer med varandra så det blev så pinsamt att jag blev som en tomat i ansiktet. Vi gick runt på stan med Klara och Martina co. Tog en fika, sen hörde vi att våran kompis Magnus hade fest så vi gick dit och snackade. Vi satte oss i soffan och det tog inte lång stund fören Klara döck upp och lekte Dr Phil med oss. Hon ställde så knäppa och konstiga frågor till dig och jag höll på och dö! Och du svarade på alla, haha! Jag gick ut för att ta en cigg och det tog inte en lång stund förens du satt ute med mig. Det snöade och jag satt bara i tshirt, jag sa till dig att jag frös och du drog upp jackan så jag fick krypa in med dig under den, det var då våran första kyss kom. Så varm, så mysig, så blöt, så älskvärt! Vi satt där ute i en halvtimme - timme och bara kysstes och lät våra cigg glöda upp. Efter ett tag så bestämde vi oss för att gå hem till min bror och hälsa på. Men han var inte hemma bara Sara. Satt även där och pussades. När klockan började närma sig halv nio så gick vi mot tågstationen för att du skulle ta tåget halv tio hem. Vi satt där och prata, pussades och höll på. Det var nästan så vi hade sex i busskuren. Men det var väldigt mysigt, för du gjorde mig varm. Jag ville inte att du skulle åka hem, och du vela att jag skulle ta din jacka för att du skulle ha ett skäl till att komma hit igen. Men jag sa nej, vi kommer ses igen! Jag fick en glädje tår på kinden när du hoppade på tåget, du gick till närmaste fönster och vinka hejdå till mig. Så gulligt! Jag hade hittat min drömkille, han jag skulle leva mitt liv med, han jag skulle få kalla min man, han som skulle vara pappa till mina barn .. men jag hade fel!
Den 22 April så ringde du mig och vi snackade på som vanligt, jag var i skolan och skulle gå till en lektion precis. I slutet av det samtalet vill jag radera ut för resten av mitt liv. Det var dom värsta orden jag har hört från dig i hela vårat förhållande.. Du sa: "jag har något jag vill säga, jag vill göra slut" Sen försvann jag.. Jag svimma. Jag kunde inte stå, jag kunde knappt andas, kunde inte prata, jag bara skrek och grät. Jag hade förlorat dig. Mina kompisar och lärare kom för att ge mig luft, vatten, kärlek? Det jag trodde vi hade. Den veckan var ett rent helvete för mig. Jag kunde inte koncentrera mig på  skolan, jag kunde inte le igen. Jag kunde knappt göra något utan att gråta. Så fort jag såg en svart Audi börjae jag gråta. För du hade precis fått en sådan bil. Tre dagar senare du hade ringt och sagt de dära orden så skulle jag ha muntligt prov i Svenska, nationella dessutom. Och jag hade bestämt för länge sen att jag skulle prata om dig och mig, hur vi träffades över internet och hur mycket jag älskade dig. Men? Var det sanning? Finns det kärlek? jag gick fram och snackade inför 25 elever om våran kärlek. Alla sa åt mig att jag inte behöver, jag kan välja något annat. Men varför? Jag hade mina 40 månader med dig? Jag hade min kärlek med dig? Så jag gick upp och talade om hur vi träffades vilket jag har gjort i detta brev också. Sen sprang jag bara ut. Sprang ut och satte mig och försökte få luft. Hela min klass kom ut till mig och fanns där för mig sen.
Mitt liv rasa ihop, lika så mina kilon. Kunde inte äta, kunda knappt umgås med mina vänner. Jag bara satt hemma där det hängde bilder, teckningar m,m i hela mitt rum om oss. Allting var så jobbigt!  Vi hade inte pratat på en vecka eller två tills du ringde mig mitt i natten och vi snackade ut, eller ja.. DU gjorde det. Inte jag! Som du kanske märker här. Har fortfarande saker jag vill att du ska förstå. Du är min bästa vän Johan. Du vet allt om mig, du vet hur jag fungerar, du älskade mig!
Vi har en massa minnen ihop som tex;
- Dagarna/nätterna på eran alltan
- Nätterna vi åkte till Borlänge för att vi var så hungriga, då vi visste att Statoil hade öppet 24/7.
- Alla supminnen
- All vin drickande med din mamma
- All småbråk vi hade
- Stimmen
- Apornas Planet filmen
- Min Ölnads resa då jag ringde dig mitt i natten
- Min svartsjuka
- Dina fina bilder du gjorde till mig
- Ditt bråk med min pappa så jag nästan flyttade hem till dig
- AIK bråket i Leksand
- DIF-AIK matcherna i Stockholm
- När du fick ditt körkort
- När vi åkte till Pontus
- När vi åkte till Bea i Eskilstuna
- När du söp dig full och bara satt och sa massa goa saker om mig hos Bea i Eskilstuna
- När jag fick sladda med dig på Rätt Pris parkeringen i Hedemora
- När du började på AME
- När du blev utskriven från skolan
- När jag blev arg när du skulle tattuera in "love and hate" på fingrarna
- När du bröt ditt finger
- All barnvakt hos mig och hos dig
- Alla dina syskonbarn
- Oliver jag SKA gifta mig med
- När jag slängde en påse på Laban i bilen när han var liten
- Då du berättade för din mamma att vi haft sex i Sveaparken
- Alla konstiga ställev vi haft sex på

Det finns så mycket jag kan skriva om oss så det finns inte. Jag hoppas du läser detta och förstår att jag vill inte förlora dig helt. Jag vill vara din vän, din tjej, ditt liv. Men allra främst acceptabel för dig coh din familj. Jag hoppas du förstår mig med detta "brev"
Kram Nattie!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0