Ett ögonblick

Ett ögonblick? Hmm...

Det var nog när jag skulle åka till Leksand för att vara med Johan.
Och satt på bussen och prata med Johan för att berätta när jag var
framme och så..
Jag satt näst längst fram, bakom det dära sätet där det brukar var
en plats bara. Där iaf, satt en tjej och pratade i telefon, men hörde
inte riktigt vad hon sa. Sen efter en liten stund så börjar hon att skaka..
Jag fatta inte vad som hände men tänkte inte så mycket mer.
Sen så tappade hon telefonen, utan att ta upp den så började jag reagera..
Jag luta mig fram litegrann och såg att det rann fragma (eller vad det heter)
ur munnen på henne och då blev jag rädd.. Jag frågade henne om hon
mådde bra eller vad som hade hänt, kommer inte riktigt ihåg..
Men hon svarade inte, och HELA hon skaka och kom bara mer och mer
ur munnen på henne.. Tillslut bad jag chaffören att stanna bussen,
men han sa att han inte kunde. Precis då ringde hennes telefon igen..
Jag såg att det stod "mamma" på skärmen och svarade direkt.
Hennes mamma sa att hennes dotter hade ringt nyligen för att hon
hade känningar på att hon skulle få ett epilepsi anfall.. Jag visste inte
vad jag skulle göra, men hennes mamma förklara så bra för mig hur
jag skulle bete mig och hur jag skulle göra. Tillslut så kom hennes
pappa och mötte upp bussen i Gagnef för att ta henne till sjukhus
så snabbt som möjligt..
Det märkliga var att hennes pappa sa inte ens tack? Men han kanske
hade för brottom för att tänka.. Menmen, ett tack tycker jag man kan
slänga ur sig.. Menmen..
Det var iaf ett ögonblick, ett tragisk ögonblick!

veckan efter såg jag henne på samma buss igen.. Då vart jag rädd!
Men det hände ingenting då.. Sån tur var!



Nu ska jag se lite Avatar igen och hoppas på att sötnosen loggar in
på msn snart!! :) Pusspådig/er! :*