Hej...

Jag vet inte vart jag ska börja, vad jag ska skriva, vad jag ska säga till folk, HUR jag ska säga det till folk. Jag trodde inte mina öron när jag hörde det. Visst hon får göra sina val, och kommer ALLTID stå bakom dig vad du än väljer. För du är den jag älskar, älskar allt med dig. Allt du gjort, allt du gör, dina val och allt. Men det kommer ta tid för mig att förstå dina val kanske, beroende på. Jag älskar dig trotts allting ska du veta.

Nog om det,

Mitt huvud snurrar igen. Nu kommer berg och dalbanan fram Tom, som du sa till mig en gång i tiden. Jag önskar att allting var så lätt att det var bara att knäppa med fingrarna. Men så enkelt är det inte just nu. Om en vecka ligger jag där. Det är sjukt.. Ska göra mitt livs svåraste val tror jag. Eller val och val. Redan bestämt mig för det. Men jag vill bara fuska hela tiden. Har gjort det några gånger och det ska inte vara några problem enligt folk från Säter. Jag känner mig sviken. Som att det bara är jag? Vet inte vem jag ska dela med mig med. Fast det är miljontals människor som vill förstå, som vill hjälpa, som lyssnar. Men ändå så känner jag mig ensam just nu. Alltså, martina har sovit här i 3-4 dagar och har inte varit ensam mycket. Jo på toa kanske. Men ändå är jag ensam? Förstår inte hur man kan känna så när folk är vid en. Det är något inom mig som är bra, som jag måste få känna på igen, men som kommer ta den tid det tar.

"Jag vill bli lycklig, jag vill bli kär, jag vill ha dig här, jag vill ha allting klart, jag vill inte att detta skulle hända, jag vill bli en människa igen, jag vill börja tro igen. "

"I just want to cry.
But there are no tears.
Only hatred, loneliness, unhappiness.
I don´t want to be alone anymore.
This world without you, it was awful.
But I learned that there are more out there.
My mother always said: There will be more,
there is more to you nathalie, it comes with
time.
But when is the time, Mom?
I'm happy, I am, but I know that I
can be happier."