' - rädd ..........

Ånger.Pinsamhet.Rädd.Nervös.Spyfärdig.Arg.Ledsen.
mamma kör upp mig kl 17.30 .. kan inte tänka klart.
Hörs!

' - Kyssen var oförglömlig.

Bra resultat..
Det gick super bra hos doktorn..
Fick träffa 4 stycken läkare inför operationen.
Nu är det fan inte långt kvar.
Har snackat lite med kompisar man har varit ovän med.
Det känns skönt.
Har fått ut lite aggressioner.
Men nu mår vi bra, förutom att jag är så trött på denna skit.
Menmen, ska ta och äta en till så får vi se sen!
Vet inte riktigt vad jag ska skriva i denna blogg mer?
Det börjar bara gå neråt, depptalk, tårar, aggressioner osv.
Och så ska det inte vara. Så skriv vad ni vill läsa om så skriver
jag det..
Hare gött! Ses efter!

' - Jag är lycklig, för din skull!

Hej...

Jag vet inte vart jag ska börja, vad jag ska skriva, vad jag ska säga till folk, HUR jag ska säga det till folk. Jag trodde inte mina öron när jag hörde det. Visst hon får göra sina val, och kommer ALLTID stå bakom dig vad du än väljer. För du är den jag älskar, älskar allt med dig. Allt du gjort, allt du gör, dina val och allt. Men det kommer ta tid för mig att förstå dina val kanske, beroende på. Jag älskar dig trotts allting ska du veta.

Nog om det,

Mitt huvud snurrar igen. Nu kommer berg och dalbanan fram Tom, som du sa till mig en gång i tiden. Jag önskar att allting var så lätt att det var bara att knäppa med fingrarna. Men så enkelt är det inte just nu. Om en vecka ligger jag där. Det är sjukt.. Ska göra mitt livs svåraste val tror jag. Eller val och val. Redan bestämt mig för det. Men jag vill bara fuska hela tiden. Har gjort det några gånger och det ska inte vara några problem enligt folk från Säter. Jag känner mig sviken. Som att det bara är jag? Vet inte vem jag ska dela med mig med. Fast det är miljontals människor som vill förstå, som vill hjälpa, som lyssnar. Men ändå så känner jag mig ensam just nu. Alltså, martina har sovit här i 3-4 dagar och har inte varit ensam mycket. Jo på toa kanske. Men ändå är jag ensam? Förstår inte hur man kan känna så när folk är vid en. Det är något inom mig som är bra, som jag måste få känna på igen, men som kommer ta den tid det tar.

"Jag vill bli lycklig, jag vill bli kär, jag vill ha dig här, jag vill ha allting klart, jag vill inte att detta skulle hända, jag vill bli en människa igen, jag vill börja tro igen. "


"I just want to cry.
But there are no tears.
Only hatred, loneliness, unhappiness.
I don´t want to be alone anymore.
This world without you, it was awful.
But I learned that there are more out there.
My mother always said: There will be more,
there is more to you nathalie, it comes with
time.
But when is the time, Mom?
I'm happy, I am, but I know that I
can be happier."




vettefan

Känns som ruta ett igen. Allting börjar om. Känslor, lidandet.
Att man aldrig kan glömma dig är sjukt. Varför inte!?
jag har ingen energi kvar känns det som. Och orkar
knappt vara glad för mina vänner som äntligen ska flytta som ska få det bra osv.
Jag är inte glad om jag ska vara ärlig?
Jag vill finns för mina vänner, men gör inte det.
behöver nog finnas för mig själv nu.. har ingen energi så lägger mig nu.
godnatt och hejdå.

' - Moster till TUSEN!

Hejsan!
Det första jag måste skriva att jag är SÅ stolt, så stolt över min
syster och min svåger Toni. Som har fått en liten skit, Elias!
Jag är så stolt, en stolt moster. Vi hälsade på dom igår, och det ända jag
tänkte på var att "håll dig nathalie, håll dig för tårar" men kunde inte låta
bli att gråta. Jag grät så fort jag såg min syster där, som höll i sin lilla pojk.
Kan inte tänka mig, min syster har fått barn..
Nu är det bara jag kvar säger dom.. Men först och främst så ska jag hitta
den rätta, han som tycker om mig för den jag är, inte för mina tatueringar,
piercingar, mina bröst eller något liknande. Han ska fånga mitt hjärta.
Han ska tycka om mig för allt jag gör. Min envishet, min personlighet. Allt!
Otrogna jävlar kan dra åt helvete.
The day is hard, but life is wonderful
Har jag skrivit på min facebook..
Jaa, jag har haft ett helvete idag. Men, livet är fortfarande underbart.
Tack vare mina vänner, Klara, Martina, Linda m.m.
Och Gabbe, eller ska jag säga Gabbis!
Du gör mitt liv lättare på något sätt. Aldrig träffat dig, so?
Förde känns de som att vi kännt varandra så länge.
Vi gräla för ett tag sen, och då trodde jag verkligen "this is it".
Nejru tack! Det var det inte!
13 dagar har jag klarat detta. 8 dagar kvar bara.. Känns sjukt.
Är livrädd, nervös, orolig, lättad.. allt snurrar. Men det är väl så det
ska vara?
Eller?
vad vet jag.. Hur ska jag klara mgi igenom detta.. men jag vet
att jag gör det, tack vare min fina familj, släkt, vänner, gabbe.. osv!
Nu kommer snart Klara & Martina och vi ska umgås lite!
Hörs någon dag!
Puss&kram!
"I am so proud.
So proud of my sister.
Who made it through this.
Who saw life in front of her self with her child.
I love you so much!"

RSS 2.0