Ibland gör det faktiskt ont i en. Det gör nå så fruktansvärt ont så man vet inte vart man ska ta vägen. Önskar jag kunde gå vart jag ville, göra vad jag ville. Att denna väntan kan gå över är omöjligt tror jag. Väntan är inget jag önskar min värsta fiende alltså, fyfan! Man går och väntar på ett möte, sedan ska man få gå och vänta på dagen då mötet är, sedan ska man få gå ytterligare 3 månader som max och invänta svar.. Och har vi otur igen så kan vi få vänta yttligare 6 månader. Vad ska man få för svar? Vad ska dom säga? Vad ska han säga? Hur mycket orkar en människa?
Ibland vill man bara ge upp och lägga sig under täcket, och sån tur är, är det tillåtet att göra också!
Jag har tur,tur som har dig, tur som har er.
Kan det inte bara få ta slut någon gång.
Jaa, nog ska det ta slut, men den dagen längtar jag till nå så fruktansvärt mycket. :)
Tur man har varandra i sådana situationer! (:

Man doostet daram, <3