3 Januari 2011
Ett ögonblick jag aldrig glömmer
Det var den dagen vi förlora Pontus..
Han ansiktsuttryck, hans gråt, hans skrik, hans panik...
Glömmer det aldrig. Det är som att det var igår för fan.
Och idioterna säger att "alla barn kan gråta" Ja det kan
dom är fan inte senil.. men barn får inte panikattacker..
usch blir så arg!
Du är min bror, du är min familjemedlem, du och jag har
samma föräldrar.. i mitt huvud är det blodigt.. och kommer
alltid att vara. Har inte sett dig på snart 3 år... sjukt :/
Snälla.. du MÅSTE komma till oss när du blir stor och förstår
själv vilka du bor med, och vad dom har gjort med dig,
vad du var till för osv.. Du är guld värd !! <3
Jag älskar dig lillebrosan! <3
Pontus "stjärnan" Claesson!
Please, never was afraid to come home to us again! <3