Något modigt jag gjort

Ojjojj, det var en svår rubrik..

Har suttit med denna sida framför mig i ca 15 min nu
och kommer inte på vad jag ska skriva om.. Så tar
något fjantigt bara.. Det var när jag fick min ansiktsförlamning.
Jag mådde så dåligt över det, jag skämdes, jag förlora mig själv.
Har alltid varit den personen som inte bryr sig utan är den
hon är.. Men efter det så skäms jag över mig. (inte längre).

Jag hade mina vänner på min sida, min dåvarande pojkvän och
min familj.. En del kunde retas med mig och påpeka massa saker
men jag brydde mig inte i början, men tillslut när alla började
göra det så tog jag åt mig, sjönk ner som person.. men nu
har jag insett att det kommer finnas där för livet, och inte kommer
bli bra igen. Så jag har helt enkelt vant mig vid det..
Vilket är väldigt skönt..

Nu idag så hänger det litegrann, men är inte mycket. Har ingen
bild jag kan slänga upp där ansiktsförlamningen syns jätte bra,
men lite drag kan ni få se.. Min högra sida..


Där ser man den lite grann... Många säger att dom inte ser den, men
jag vet att dom säger det för att vara snäll mot mig.. Jag ser det, mina
bröder ser det, min familj ser det.. Så wtf!? Men där har ni snea mig :D

haha! :P


pCe out!